A.M. Anderssons smidesverkstad - grundad 1890.

Några goa "svartsmeder". Farfars far - Anders Martin Andersson i mitten och till  höger om honom i bild min farfar smé-Anders. Dom övriga tre har jag inte lyckat få fram namnen på. Fotot är taget ca 1910 i den första smedjan som låg vid nuvarande kungstorget i Lysekil, inrymt i dåvarande August Mattsons plåtslageris lokaler.

Smedmästare Anders Martin Andersson föddes i Enningdalen i Norge 1848 och kom till Lysekil 1880. Han fick arbete som smed och maskinist vid ångsågen i Rinkenäs. Därefter blev han anställd vid guanofabriken på Grötö och arbetade där som smed fram till 1890 då han valde att starta eget.

Farfarsfars betyg ifrån The Anglo-Swedish Company ltd
från den 5 juni 1890.

"Smeden Martin Andersson bördig från Norge som oafbrutet under sju års tid varit anställd, dels såsom smed, dels såsom eldare och skötare af diverse olika maskiner hos Bolaget The Anglo-Swedish Company, vid dess Olje och Guanofabriker å Grötöa och som på egen begäran för att förbättra sin ställning, vid förra årets slut, lämnat berörda anställning, gifves det vitsord att han, med utmärkt förmåga skött samtliga sina åligganden städse, vid ofta förekommande ändringar och reparationer där uthållighet och oafbrutet arbete erfordrats för fabriksdriftens fortsättande, ådagalagt en offervillighet utöfver allt beröm och i sitt lefverne varit exemplarisk, hvadan han till en hvar som erfordrar en duglig och samvetsgrann arbetare i hans yrke, till det bästa rekommenderas.

   Datum som ofvan.   
Richard Duff. Disponent."

(originalet med lacksigill och allt)

(Lägg märke till att hela betyget är utformat som en enda lång mening.)

En stor ljuskrona och lampetter som farfar och farfarsfar tillverkat åt Odd Fellow i Lysekil, förmodligen ca 1910-15.
Precis som inredningen i Odd Fellows hus, så går även
stakarna i någon form av fornnordisk stil.

Farfar och hans bror Hans, övertog firman 1925 och drev den tillsammans fram till
1944 då istället pappa flyttade hem och gick in som delägare tillsammans med farfar.
 

Farfar Anders vid "sin" bänk.
Här stod han oftast när jag var i smedjan och hälsade på.  Med ålderns rätt stod nog han nog mest för finliret och lät pappa stå för grovgörat vid städet.  Tyvärr har jag inte så många minnen av att jag såg honom smida, men däremot har jag en liten filmsnutt där han är med på ett hörn, filmen kommer att finnas med på hemsidan.
Har hört många historier om farfar. Han hade ett jädra humör tydligen. Det är många kunder som har blivit utkörda, framförallt  om dom kom när han stod och härdade verktyg eller vällde. Sina hemligheter skulle man ju inte visa för vem som helst.
Han var även låssmed, och en duktig kopparslagare.

Bertil Olsson arbetade hos pappa och farfar i många år, han var en lika duktig smed som han var snäll, stor och stark.
Han hade alltid tid över för kunder och med oss småpojkar när vi kom dit, ibland till pappas förtret har jag förstått, det kunde ju bli många oplanerade pauser på en arbetsdag. Han pratade gärna.
Långt efter sin pensionering kom han ofta in till mej i smedjan och frågade om jag behövde ha råd eller hjälp med något, och det fick jag många gånger.  Eller så ville han bara prata en stund. Jag saknar honom mycket.

 

Bertil och Nohab.

Far, Mor och Farfar firar på firmans 75-års jubileum.

Pappa serverar bl.a. "farbror" Axel, mannen t.h. Axel räddade firman ifrån konkurs under kriget, genom att låna ut pengar till farfar. Villkoret var att Hans slutade och Pappa flyttade hem och gick in som delägare i firman istället. Hårda bud, men det gick ju vägen. Farfar och Hans festade en hel del då, har jag förstått.
Det var nog bl.a. därför som både Far och Mor näst intill var nykterister.

Reportage i Bohusläningen 1969.

Pappa Gösta i basker och Bertil. Pappa håller i en av ett par kopparlyktor som  tillverkades till Lyse kyrka.
Taket på lyktorna har samma  form som tornet på kyrkan.

En bild ifrån smedjan vid firmans 60-års jubileum.

Det har varit ganska kul att rota efter dom här gamla korten. Här sitter gubbarna för sej, med enbart glas och flaskor på bordet.
På dambordet fanns bara kaffekoppar!
 

Som på alla andra ställen på den tiden så var skickliga smeder oumbärliga.
Här på västkusten hade man mycket jobb för fiske- och konservindustrin, som ända fram till i våra dagar varit blomstrande efter 1800- talets sillperioder. Det var mycket som skulle tillverkas inte minst för alla fraktskutor och fiskebåtar.
 

Stenhuggerierna som fanns i nästan varenda liten bergknalle var ju också stora kunder och var väldigt beroende av duktiga smeder.
Sedan fanns det ju naturligtvis även här en del folk som hade råd att gå till smeden för att beställa en vacker grind eller en fin golvljusstake.

"Rökbord"  i koppar.
Han tillverkade nog några stycken, har sett ett par av dom. Den fyrkantiga skålen hör inte till bordet.

Stake modell 60-tal.
Ljushållarna  med utstansade hjärtan finns även på andra modeller. Tror pappa kom på den varianten, det gick snabbt att fixa till i skruvpressen.
 

En lite mer arbetad järnstake med alla delar väldigt tätt kulhamrade. Oljebränd och lackerad.

Boden var en liten mysig butik som Mor och Far hade under några sommarsäsonger på 60-talet. Förutom smide så sålde man konst, konsthantverk och "skeppskuriosa", saker som pappa tillverkade av gamla skeppsdetaljer som block, jungfrur och knapar m.m.

Vid reparationer av Lysekils kyrka i början av 60-talet, så tillverkades bl.a. en ny tornspira. 
Kyrktornet är ca 65 meter högt. Det var hantverk på riktigt hög nivå. Kyrkan är en mäktig granitbyggnad som blev färdig strax efter sekelskiftet 1900. Man förvånas över hur skickliga alla hantverkare måste ha varit, som kunde åstadkomma detta mastodontbygge utan dagens alla tekniska hjälpmedel och cadritningar. Det finns knappt utrymme för fogar emellan dom perfekt huggna stenblocken.
 

Här är den nya tornspiran på plats. På bilden till vänster plockar man ner den gamla.

Pappa tog vara på skrotet.
35 år senare kom det till användning igen,  jag tillverkade en adventljusstake till kyrkan av det.
Bilder på staken finns på hemsidan.

Riktverktyg till bilplåtslagare. Har kvar en del av
dom här gamla verktygen ännu som jag mest använt
som "bräckjärn" när jag har snickrat och jag har ännu inte lyckats demolera någon. Det måste vara både bra
stål och perfekt härdning i dom.
Synd att jag inte hann lära mej av "dom gamla".

En rolig skylt från någon gång på 50 talet.
Pappa hade under några år arbetat på Philipssons i Göteborg och utbildat sej till bilplåtslagare och som han även  fortsatte med här i Lysekil under några år.
Det var  på den tiden då bilarna var tillverkade av plåt, och säkert långt innan det fanns "ekonomidelar" att köpa på postorder.
Har hört av äldre gubbar att han var suverän på att få ut bucklor enbart med hjälp av punktvärme och värmekilar.

Under åren har det blivit en hel del arbete utfört till kyrkan av både farfar, pappa och mej. Både inne och utomhus.
 

Här är "Farfars" portar.
10 st kopparbeslagna dubbeldörrar till Lysekils kyrka, varav den största nog är 3 meter hög.

8 st smidda räcken i koppar fick jag själv  äran att tillverka.

Konstigt nog så klarade dom sej ifrån "koppartjuvarna" som härjade för ett några år sedan.

Det här är ett litet, nog i all hast, ihopaplockat verk.
Pappa skänkte den till kyrkan vid en bekants begravning.
Den undre delen och ljushållaren är farfars modell av golvstake och tillverkad av honom, men sedan förlängd med pappas lite grovt smidda överdel. Den blev ju onekligen lite pampigare i den här höjden men lite synd att han inte var lika petig och noggrann som farfar.

Det kommer en film och fler bilder framöver.